 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
 Bakgrund I Sverige handlar nu kärnkraftsdebatten i huvudsak om hur man ska klara sig utan kärnkraften i framtiden och hur vi då ska kunna ersätta den. Detta är självklart viktiga frågor men även när man förhoppningsvis avvecklat det sista kärnkraftverket år 2010, står många problem framför oss. Problemen försvinner inte bara i samma ögonblick som när man stänger kärnkraftverken. Kärnkraftverk går på bränsle, ett bränsle som inte är direkt lätt att bli av med. Sverige har nu haft kärnkraftverk i 30 år. På dessa trettio år har man tills idag samlat på sig ett berg av 8000 ton radioaktivt avfall. 8000 ton kanske inte låter så mycket i folks öron om man jämför med allt annat skräp som slängs på soptippar och skräpar ner vår natur. Det här avfallet är dock inte vilket avfall som helst. Det radioaktiva avfallet från Sveriges kärnkraftverk innehåller många av de ämnen som är bland de farligaste som finns på vår jord. En enda hand med radioaktivt avfall skulle räcka för att ta död på hela Sveriges befolkning. Det är inte precis en hand avfall vi pratar om, 8000 ton, denna mängd skulle med lätthet utrota hela världens befolkning. Detta avfall kommer från det många kallar ren el, en ren el som lämnar efter sig ett avfall som är allt ifrån rent. Förvaring Detta avfall kan inte förvaras hur som helst. Därför har Sveriges kärnkraftindustri tillsatt ett avfallsbolag som ska se till så att det farliga avfallet sätts i säkerhet och inte utgör något hot för människan och naturen. Vad har man då tänkt göra med detta livsfarliga avfall? Kärnkraftsindustrins avfallsbolag, Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) har tänkt kapsla in Sveriges radioaktiva avfall i behållare bestående av koppar och stål. Efter detta arbete är det sedan tänkt att man ska förvara kapslarna i stora bergsrum 500 meter ner i Sveriges berggrund. När detta arbete är slutfört är det tänkt att man ska täppa till de hålrum som är kvar med en slags lera, kallad betonit. Denna lera ska sedan skydda kapslarna från vatten och tryck. Brister i förvaringen Bland dessa farliga radioaktiva ämnen som finns i avfallet finns det ett ämne, plutonium, som skiljer sig en aning från mängden. Plutonium är ett riktigt långlivat ämne och har en livslängd på 100.000 år. Ja, 100.000 år, det är så lång tid detta avfall behöver ligga i berggrunden för att det ska bli helt ofarligt. 100.000 år, bara tänk inom dig vilken oändligt lång tid det rör sig om. Människosläktet har ju inte ens levat i 100.000 år! Det är till och med svårt att tänka sig hur lång tid 1000 år är. För bara tusen år sedan bestod Sveriges befolkning av blodtörstiga vikingar. För 100.000 år sedan och fram till idag är det mycket som hänt på vår jord, istider, stora landsförändringar och inte minst människans utveckling. Nästa istid är beräknad att nå Sverige om 5000 år. Hur ska man idag på ett säkert sätt förhindra att kapslarna skadas av dessa krafter? Vi kan ju fortfarande idag se spår från den senaste istiden. Frågan är bara vilka spår den kommande istiden kommer att lämna efter sig? Forskare har konstaterat att inlandsisen kan lyfta upp bergstycken från ett djup av 1000 meter. Med tanke på att man nu planera att placera avfallet 500 meter djupt ner så visar bara det hur osäkert denna lagringsmetod är. Det här är händelser som med allra största sannolikhet kommer att inträffa i Sverige på 100.000 år. Men vem vet hur Sverige ser ut om 100.000 år och hur världen i övrigt ser ut. Det är inte mycket vi vet om framtiden, de farligaste farorna kanske är just de som vi inte ens kan föreställa oss idag. Det är inte bara naturen som är en fara för förvaringen, det är människan med kärnkraften i sin hand som är den största faran för sig själv och naturen. Som nämnts innan så består radioaktivt avfall till en viss del av plutonium. Plutonium är som ni kanske vet huvudbeståndsdelen till ett av världens farligaste vapen, kärnvapen. Mängden plutonium i Sveriges avfall skulle räcka till att producera tusentals atombomber. Vem kommer få tillgång till de här ”resurserna” i framtiden och vem vet vilka hemska konsekvenser det kommer att ha för vår jord som redan idag sjunger på sista versen? Dessa händelser är dock bara hypotetiska och kommer kanske aldrig hända, men bara vetskapen om att det kan hända är oroande nog. Jag har valt att bara ta upp några exempel och de värsta händelserna är de som vi kanske inte ens kan tänka oss idag. Alternativ förvaring Kärnkraftsindustrin har haft många idéer på hur man ska lösa problemet med avfall. Inget man har kommit fram till har hittils varit tillräckligt säkert. Kärnkraftsindustrin har testat en del alternativ som sedan visat sig vara farliga. Allt ifrån att skicka avfallet ut i rymden till att dumpa det på havsbottnen har man funderat på. Faktum är det att kärnkraftsindutrin inte ens har klarat de krav som de själva ställde när kärnkraften började användas. Då sade man att ingen börda ska lämnas på kommande generationer. Det här målen är omöjliga att nå om man väljer metoden med att begrava avfallet. Nu har kärnkraftsindutrin valt en metod som både avfärdas av svenska och internationella experter. Visst skulle det vara skönt om Sverige aldrig skulle börjat använda kärnkraft. Då skulle vi sluppit alla de problem med slutförvaring. Visst är det lätt att vara efterklok. Sverige har dock valt att leva med kärnkraften och har sett att den har gett oss mycket i vår utveckling och välfärd. Man kan inte blunda för vilket problem vi har framför sig som kommer upp efter en tid där kärnkraften varit oss till hjälp. Sverige måste hitta den bästa lösningen på det avfall som kärnkraften lämnar efter sig. I dagsläget har vi ingen säkert sätt att behandla avfallet utan tills vi fått fram en lösning måste vi följa en del punkter som jag tycker är viktiga: (1) -Sluta producera mera avfall – Det räcker med de 8000 ton avfall vi har. Varje dag som vi har våra kärnkraftverk igång bygger vi på de högar vi redan har. (2) --Säker slutförvaring – Innan vi har en helt säker lösning måste vi ha ett säkert mellanlager för avfallet. Ett mellanlager som ska vara ett säkert mellansteg till man bestämt sig för ett helt säkert slutförvar. (3) ---Forska rätt – Idag satsas det fortfarande pengar på att effektivisera kärnkraften istället för att satsa dessa pengar på att forska om slutförvaring. Johan Åkesson (1998) Första Sidan |